Registrering & Ladies Night

Hello!

Dagarna passerar snabbare förbi när man har någon att bo med känns det som. Det är ju redan torsdag här, ja... I tisdags åkte jag och Mine som sagt till IKEA. Haha, jag har pimpat min säng ordentligt, köpte tre 50x50 svarta kuddar som jag kan ha för att palla upp mig själv i sängen, ett nytt och fräscht lakanset, ett tunt duntäcke OCH ett tunt täckte som man kunde vika på mitten för att använda den som en slags bäddmadrass (det finns många och ytliga fjädrar i den här sängen kan jag säga...). Det både ser och känns überlyxigt och fluffigt (om man jämför med standarden i resten av lägenheten iaf...). Som sagt ska jag ju ändå vara här ganska länge, så det känns som vettiga saker att unna sig för att trivas. Kostade nog sammanlagt bara... 100 SGD ganska precis, så 550-600 spänn. Helt okej...  I övrigt köpte vi lite köksprylar som kastruller och kaffekoppar, knivar och skärbrädor samt lite annat smått och gott. Jag insisterade även på att köpa två växter och en del ljus för att göra lägenheten trevligare.

På hemvägen gick jag och Mine inom hostel-kontoret, båda två med lite "självklar"-attityd gällande frågan om de fixat städning för dagen. Det verkar hjälpa att vara lite push:ig i det här landet, för snart därpå knackade de på dörren i lägenheten: en städare, en kontorsbrud (?) och killen som verkar ha visst ansvar för hostelverksamheten. Han lät lite: "Ojdå, ja, oj..." när jag visade runt honom i lägenheten och noggrant pekade ut de värsta områdena. Städaren verkade dock bara sur, frågan är om han varit här innan ändå. Jag och Mine lämnade nämligen lägenheten för en promenad för att städcrewet skulle få vara ifred, och när vi väl kom tillbaka blev vi mest besvikna. Den lösa smutsen som hår och damm hade sopats bort (iallafall från golvet...), men troligen har moppen endast använts högst slapphänt, typ ett eller två drag på samma ställe. Min ljusgula fläck i smutsvägen syntes fortfarande väl. Antar att det inte är så mycket mer man kan göra eller klaga på, så vi drog fram moppen som hängde på utsidan av huset och drog ett par drag själva i kök och badrum. Det känns ju mer okej nu hur som helst, men det skulle ju kunna bli avsevärt mycket renare här. Anyways... Jag, Mine, Ted och Carl avslutade dagen med att gå på bio inne i stan (Inception). Inga större problem blev det, i och med att det engelska talet var bibehållet (dock med kinesiska undertexter), men killarna frös nog rätt så rejält eftersom de inte hade haft framförhållning nog att ta med sig extra kläder för att undkomma total AC-nedkylning. Bra film hur som, kände inte för att sova en enda gång på hela filmen. Här kostar det omkring 40 spänn att gå på bio, så kommer nog se fler filmer ute än vad jag gör i Sverige normalt.

I ondags var det registrering på skolan för folk från en del asiatiska länder samt just för svenskar (alla andra européer var bokade för registrering idag), så vi är nog ett gäng som kommer hit ändå. Detta syntes inte minst när vi kom fram till den specifika registreringslokalen, varpå man såg ett blont crowd stå och hänga vid en av ingångarna. Självklart gick vi rakt fram och hälsade, och alla svenskar var precis lika trevliga tillbaka. Väldigt stor skillnad på att träffa svenskar hemma och här kan man ju säga... De flesta vi träffade var Lund-studenter som höll på att leta privat boende. Haha, har sikte på att befrienda dom och kunna utnyttja deras poolområde någon gång i höst... Ja, detta var någonting som framgick allt tydligare under registreringsdagen: har mer eller mindre BARA mött svenskar som stannar i Singapore ett halvår. Det verkar bara som att det är Chalmers som har helårsutbyten, enligt Lundarna även några därifrån, men inga jag träffade personligen. Så, det blir antagligen till att lära känna ett helt ny bekantskapskrets nästa år med andra ord (även Mine stannar ett halvår). Ska man se det från den ljusa sidan kommer jag förhoppningsvis träffa dubbelt så många människor som de flesta andra här.. =)

Registreringen fortsatte väl ungefär som the medical exam: köa ståendes, visa upp pass och hämta ut blanketter, köa sittandes med nummerlapp, träffa handläggare, bli matad med information på singlish som du nästan inte förstår, bli hänvisad till ICA-kön (immigration matters...) för att utfärda studentpass (motsvarande visum), köa ståendes i låååång kö, ... och därefter: inse att du saknar relevanta papper även om din handläggare sa att det du hade räckte, inse att du inte betalat alla avgifter som du skulle ha gjort, inse att dina svindyrt inköpta fotobutikskort  inte är tillämpliga för ansökan för att du inte visar ögonbrynen, inse att du köat och stressat och sprungit och fixat med grejer helt i onödan för att du inte har resultaten från din medical exam som du inte kan hämta ut förrän  på måndag. Så. Vi får helt enkelt åka ner till ICA:s kontor i stan för att fixa ansökan nästa vecka. De allra flesta som kommer hit (iallafall från Sverige) läser ju bara ett halvår, varför de inte behöver ha gjort hälsoundersökningen. Själva skolregistreringen är dock klar, så det är ingen jättestress egentligen. Mitt inresevisum räcker ändå i 3 veckor till för att jag lagligt ska få stanna i landet.

När vi kom hem insåg jag och Mine att en tredje lägenhetsdelare flyttat in: ett extra par skor stod i hallen. Från storleken att döma avgjorde vi att det inte borde vara en asiat (skorna såg lite för stora ut, hehe...), och efter en typ halvtimme droppade alltså vår Angelica in genom dörren. Hon fyller också 25 i höst och läser till byggingenjör på KTH. Haha, salig blandning här... Vi bjöd in lite folk på kvällen till vår nypiffade lägenhet och drack ett par öl och snackade ett tag (även en viss Jonathan och Jonas dök upp, som flyttat in i området) som en upptakt till att vi skulle inviga kvällen i veckan som här i Singapore benämns: Ladies Night! Detta innebär alltså att du som tjej på utvalda klubbar vanligtvis får gratis inträde och ett gäng gratisdrinkar kvällen till ära. Superschysst deal, eller vad? Haha... Vi kikade runt lite på nätet och hörde av oss till ett gäng som vi mötte på registreringen som med skulle ut, och bestämde oss därefter att klubben Attica var det bästa förslaget.

På vägen in till stan... eller ja, snarare precis utanför vårt hus, mötte vi dock typ 10 andra utbytesstudenter (bland annat från Portugal, Schweiz, Tyskland, Holland och Danmark) som uppehöll oss i ungefär en halvtimme. För var dag som går ser man bara fler och fler européer i området, och det är i alla lägen helt okej att stanna och snacka en stund. Att vara i ett främmande land under ungefär likadana omständigheter gör det verkligen enkelt att lära känna folk. .. Åtminstone ytligt. Det känns dock som att det kommer kunna bli rätt svårt att lära känna det lokala folket här. Samma problem märker man ju på Chalmers, det är väldig segregation mellan utbytesstudenter och "locals". Haha, låter rätt dum att kalla "oss" det, menmen...

TILL SLUT hamnade vi utanför klubben inne i stan. Killarnas kö var mer eller mindre icke-existerande, så vi kom snabbt fram till att de inte fick komma in i och med att åldergränsen för killar var 25 år. I och med att vi inte hade kikat ut ett annat ställe tänkte jag och Mine att vi bara kunde gå in (gratis) för att ta ett glas champagne (det stod på nätet att på den här specifika klubben var det gratis "bubbly" fram till tolv, och klockan var typ halv tolv). Vid inträdet insåg vi dock att drinkbiljetter för housepours/champagne delades ut, sammanlagt fem per person. Helt galet, och självklart blev det så att vi fastnade inne på klubben som hade två dansgolv. Kommersiell shit för det mesta, men på övervåningen DJ:ades mer house:ig musik, så vi dansade och hade kul i ett par timmar. Även på klubben var stämningen väldigt öppen, och man stötte på många utbytesstudenter och resande turister under kvällen. När vi till slut kände oss nöjda var det taxi hem som gällde (återigen: MRTn stänger vid tolv), och kvällens totala nota landade på knappa 30 kronor. Ganska så vänligt mot plånboken de där onsdagarna, hehe... Har också insett att olika klubbar KAN ha Ladies Night olika dagar, varför gratis-alternativ även finns på torsdagar och lördagar (som jag hittat hittils). Kanske kan se till att min nota för utgång blir rätt låg med andra ord! (Vanligt inträde ligger på typ 150 spänn (!))

Idag skulle Angelica till registreringen, så Jag, Mine och ett gäng av killarna beslutade oss för att ta en shoppingtur. Hamnade på Vivo City och själva shoppingen skedde endast på internationella kedjor som Topshop, Zara och Forever 21. Mine blev en kamera rikare, och vi båda blev någon tusenlapp eller två fattigare. Motivet var att hitta något snyggt och fancy att ha på sig, i och med att en kille Mine snackat med bjudit med oss att komma upp till Swissôtels skybar, då helikopterplattan skulle vara öppen och man skulle kunna se ut över hela stan däruppifrån (på 72:a våningen). När vi väl kom fram (och hade peppat ett gäng till på att hänga på) insåg vi dock att det kostade 25 SGD att ens få inträde för att komma in, plus att det var ett åskoväder på ingång, så att helikopterplattan var stängd. Vi avstyrde de uppstyrda drinkplanerna på Singapores topp för att äta billig mat och dricka en öl på en "budget foodcourt" i närheten. Haha... Måste sett lite strange ut när vi kom i högklackat och dressat till stället. Väl där fick vi även ett mess från killen hon träffat som sa att vi bara hade behövt säga att vi var en del av "John Smiths party" för att komma in gratis. Läge att säga det DÅ... Jaja. Hur som helst. Det finns fler tillfällen att uppleva Singapores topp när man ska vara här såpass länge.

Yes, nu ska jag inte ligga här och skriva ett alltför långt inlägg ännu en gång (ja, jag vet, det har jag säkerligen redan åstadkommit...). Ska på något slags orientation-möte för non-graduating exchange-gruppen imorgon. Då lär det bli ännu mer hälsande och nummerbyten. Galet mycket nytt folk säger jag bara... man blir nästan helt matt av alla nya intryck och människor, men samtidigt är det ju väldigt kul...

Ska försöka lägga upp lite bilder från veckans gångna strapatser, men det känns som att jag har väldigt mycket mindre tid att ligga framför datorn och pilla och fixa än vad jag hade när jag bodde ensam i helgen (just nu utnyttjar jag tiden då Mine redan har gått och lagt sig (dock är hon van då hon delar rum med sin syster i Stockholm, hehe...)). Det lugnar nog ner sig snart när skolan drar igång och alla blir aningen mer upptagna med sitt eget. Då tänte jag bli lite mer social mot er där hemma med mail och annat kul också. =)

NU går jag. Godnatt!

Medical exam och ny roomie!

Imorse var första dagen vi kämpade oss upp tidigt här i det nya landet. Måndagmorgonar får man ju faktiskt ta sig i kragen och vara lite seriös. Vi tänkte att vi skulle ta oss till NUS för att kolla om vi kunde genomgå hälsoundersökningen som krävs för att man ska kunna få ett studentvisum. Från tidigare år hade vi hört att köerna kunde vara rätt rejäla (timlånga) varför vi beslutade oss för att ta oss hemifrån vid åtta för att iallafall vara där någorlunda i tid till när de öppnade 08:30. Dock åt jag frukost lite för länge (eftersom det var första gången jag HADE frukost hemma) samt lurade på oss alla på en buss som gick åt helt fel håll, så vi lyckades inte komma till campus förrän efter 0900... ops.

Singapore är ju ett rätt byråkratiskt land, och och således inleddes besöket på hälsocentret med att fylla i två formulär. Därefter gick vi tillbaka till SAMMA kö, och betalade för undersökningen och hämtade ut ytterligare tre formulär som skulle fyllas i, samtidigt som vi blev dirigerade till "station W", vid vilken vikt, längd och syn skulle kontrolleras. Endast vikt och längd registrerades dock, varpå vi hänvisades vi till rum 12 där vi skulle lämna in våra papper. Efter en 10 minuter, en kvart blev man uppropad för att ta ett blodprov (för HIV-testet). Självklart hittade inte sköterskan (eller vad hon hade för titel) min ven i armvecket, och stack således utan att hitta blod. Hon fck ropa till sig en andra person som förde in nålen längre, och sen fick de hjälpas åt: en som höll i nålen och en som "pumpade" ut blodet genom att klämma på över- respektive underarmen. Plåster på och en uppmaning om att jag skulle hålla på plåstret i omkring fem minuter för att stoppa blödningen, samtidigt som jag blev påhängd mina saker och uppmanad att gå till rum 13 för att lämna in mina papper där. I rum 13 var det ganska knökat med folk och man fick tränga sig fram för att lämpa av sina papper i en stor hög med formulär, jag med endast en arm ledig och linkandes fram efter flipflop-skaven börjat göra sig gällande. Det var lite oklart vad som skulle hända, men jag blev till sist (efter typ 30 minuter) uppropad för att en sekreterare skulle fråga om jag skulle få en lungröntgen utförd. Svar ja, detta stod ju redan på pappret i och för sig... varpå man fick sitta och vänta i tio minuter till innan en annan kvinna ropade upp mitt namn (och det här är inte det lättaste att förstå när den uttalas á la Singaporianska) och dirigerade mig till ett omklädesrum och gav mig en blå "pappersblus". Sen fick man vänta på en bänk bredvid flera andra pappersblusade kvinnor tills dess att man blev uppropad av en man som visade in en i röntgenrummet. Han kom in efter en stund med ett av mina formulär där de uppmanat mig ange om jag var säker på att jag inte var gravid, samt senaste menstruationsdatum. Vem håller stenhårt koll på datum liksom, så jag fyllde i ett, och hade sedan dragit ett litet streck till en parantes där jag skrev "i'm not entirely sure". Röntgenmannen ville dubbelkolla så jag inte hade menat "i'm not enirely sure i'm not pregnant", vilket jag självklart inte menat men kan förstå honom ändå, varför han skrev YTTERLIGARE en rad på pappret där det igen stod, "I'm sure I'm not pregnant", varefter jag fick skriva min signatur. Haha. Herregud, liksom... Jaja. Han ville väl inte vara ansvarig för att stråla ett foster till döds antar jag. Hur som helst, därefter: ställa sig i position, andas in djupt, röntgenstrålarna går igenom, ... NEXT. Ut ur rummet, ombyte, papper i handen, och anvísningar om att gå till disk nummer 25 i receptionen. Här registrerades alla ens papper, varefter man blev uppskriven att träffa en doktor för en läkarundersökning och uppmanad att sitta ner tills ens nummer dök upp på tavlan. 20 minuter senare plingade 9133 upp för undersökningsrum nummer 6. Här inne småpratades det om nationaliteter, solbad och andra trevligheter medan blodtryck togs, sedan blev det till att lägga sig ner på en brits och andas in och ut upprepade gånger medan doktorn klämde lite på ens mage och lyssnade på hjärtljud. Tack och hej, provsvaren kan hämtas vid disk 21 om en vecka. Intensiv tid där, man kände sig lite som ett djur som vallades fram. Man visste inte riktigt vad som skulle hända härnäst. Men samtidigt blev jag ju inte alltför uttråkad, så det kanske är bra med löpande band princip på sådana instutitioner...

Efter undersökningen tog vi en tur på campus. SHIT, så stor skola det är... Campuset måste vara minst 5 gånger så stort som Chalmers Johanneberg om inte större. Jag har ju sökt (eller vill iallafall söka) kurser från tre olika fakulteter, varav två ligger mer eller mindre i två olika ändar av campuset. Turligt nog har de gratis skyttelbussar som går runt hela området, annars skulle det nog bli svårt att hinna med föreläsningar som följer på varandra. Mycket träd och mycket moderniteter var det iallafall. Det blir nog trevligt att gå där, även om det nog kommer ta lite tid att hitta omkring området samt till sina olika föreläsningssalar... Vi käkade lunch på PGP:s foudcourt (Prince Georges Park, det studentboende jag egentligen sökte plats i, vilket ligger på campus och som har kapacitet för ungefär 3000 boende) varpå vi tog oss in till stan med buss och tunnelbana för att skaffa Singaporianska telefonnummer och paraplyn. Ja, kan vara till nytta när som i det här landet, vare sig det handlar om sol eller störtregn..!

Några timmar efter jag kommit hem klev min nya roomie in genom ytterdörren: Mine. Hon är ursprungligen från turkiet men har vuxit upp i Sverige, har därefter bott i Australien och i just Turkiet, och fram till nu har hon pluggat maskinteknik på KTH i Stockholm. Hon verkar glad, trevlig och social, ... precis det som jag efterfrågade innan. Så det kommer nog gå vägen att bo ihop. Haha, just nu sitter vi i varsitt rum och hänger på nätet, men jag antar att vi ändå kommer lära känna varandra rätt väl under det halvåret vi kommer bo i samma rum. Så ja, allting är fortfarande bra här! Imorgon blir det nog ännu en tur till IKEA, i och med att Mine inte heller förväntade sig att det skulle vara helt störttomt på prylar i lägenheten. Själv vill jag ju skaffa mer kuddar (hittade bara någon platt, tråkig sak), köpa lite köksprylar och ... ja. Man brukar ju hitta rätt mycket grejer att lägga ner i påsen väl där, så det ger sig nog... =)

I övrigt hoppas jag verkligen att någon kommer och städar här i lägenheten imorgon. Jag var nere i receptionen idag och insisterade på städning, påpekade att jag knappt vill gå barfota i lägenheten för att det är så smutsigt. Det kändes mest som att han bortförklarade allting, att det redan hade blivit städat men att det blivit gjort för några månader sedan så att det kanske blivit dammigt igen. Men det är INTE damm som är problemet i den här lägenheten. Ren och skär SMUTS är vad det är. När jag kom hem kände jag för att dokumentera, så jag har fotat all skit som jag ska gå och visa honom om de inte skickar upp någon inom kort. Jag testade även att rengöra en fläck i "smutsvägen" i köket. Inga problem alls att få bort det smutsiga, det blev en härligt ljusgul fläck på det grå golvet, men av rena principskäl väntar jag nog hellre ett tag med att städa själv. Han sa att det eventuellt skulle komma någon imorgon, men vi får väl se...

Förresten!

Mina nya kontaktuppgifter:

Telefon: +65 81959861
Adress: Blk 70, Commonwealth Drive, #03-243, Singapore 140070

Alla får höra av sig hur ofta de vill! =)
Ha det bra därhemma!

Helgen i Singapore

Har varit ovanligt lugn faktiskt.

I lördagsmorse vaknade jag otroligt trött upp efter min hektiska bildredigeringskväll för att vi skulle ta en tur på stan. Så, vi tog oss fem minuter bort till vår närmsta MRT-station. MRT:n är alltså landets tunnelbana som är lite bredare än vanliga (för att mer folk ska få plats att stå) och som går väldigt ofta; ungefär var tredje minut i högtrafik, var sjätte minut i lågtrafik, ... och sen stänger den vid tolv dåligt nog. Kompensationen får bli att den är mycket billig: en enkelresa till innerstan kostar omkring 8 svenska kronor. Man skaffar alltså ett fint litet värdekort kallat EZ-link, i och med att det inte finns några periodkort i det här landet, stämplar, hoppar på första bästa vagn och välkomnar kylan som omsluter en ombord. Ja, man har verkligen börjat uppskatta den välanvända AC:n efter att ha varit här ett tag. Värmen kan kännas närmast klaustrofobisk ibland... Typiskt nog verkar inte min AC fungera som den ska i och med att den bara blåser, snarare än kyler ner. Fast i och för sig ÄR jag ju väldigt frusen när det handlar om att vara i ett kallt rum under längre tid, så det här kanske är lika bra. Jaja.

Väl i stan (ungefär10 hållplatser bort inkluderande 1 byte) kollade vi in shoppinggatan Orchard Road som har hur många shoppingmalls som helst, de sanslöst dyra till och börja med, varefter de lite billigare affärerna tar över. Dock blev det inte så mycket shopping, då vi mest var på jakt efter ett frukostställe. Hur svårt kan det vara att hitta ett ställe som serverar kaffe och en macka? Kaffe fanns på ett sparsamt antal ställen, men det serverade liksom bara kakor och andra bakverk till. Efter två timmars promenad blev det istället en billig, inhemsk lunch. En tur i Clark Quay tog vi också, vilket är ett restaurang/klubb/bar-tätt område som ligger längs Singapore River. Hit återkom vi även på kvällen för att äta middag och dricka ett par öl med Per och Elin som spenderat sin dag med att jetlagga av sig och leta privat boende. Uppenbarligen går det hem att säga att man är svensk och tjej, enligt Elin, som skött alla samtal med lägenhetsuthyrarna. Vi käkade på en marokansk (?) restaurang (jag åt Sisch Tauk, saffranskryddade kycklingsspett med sallad och pitabröd) och drack öl, sedan blev det drink på en bar vid vattnet. Därefter skyndade vi bort till MRT:n för att hoppa på sista vagnen (får man säga så om tunnelbana?) hem. Jag hade försökt peppa I:arna (läs: industriell-ekonomi:arna) på att följa med på en klubb vid namn Zouk där en fransk DJ skulle spela kvällen till ära, ingen var dock speciellt engagerad till min besvikelse... Jaja, det dyker säkert upp ett flertal tillfällen att se schyssta akter i den här stan under ett helt års tid! =)

Idag söndag åkte jag, Carl och Ted ut till Sentosa Island, vilket alltså är en slags konstruerad paradisö där man kan ligga och glassa på härliga stränder med palmer och bada i ljummet vatten när det blir alldeles för varmt. Det var riktigt skönt, även om det kanske tog en 45 minuter att åka dit. Vi hann nog bara där i 2,5 h, men det var nog lika bra för min stackars känsliga hy. Lyckades att bara bränna just gränserna till de vita områdena under bikinin, så får väl se mig som relativt ansvarig. Blev dock helt livrädd när vi var nere i vattnet och Carl sa att det var lite svårt att bedömma hur hårt solen tog, och att han och hans polare hade solat i en timme, insmorda, i afrika tidigare i våras och ändå bränt sig. Jag hade bara smort in mig en gång och vi hade varit där (åtta mil norr om ekvatorn) åtminstone 1h, varför jag sprang upp och började slänga på solkräm direkt på den blöta huden. Haha.. i och för sig hade han nog inte fått så mycket sol på sig tidigare på året vid det tillfället. Det blir nog några fler trippar dit, det är rätt svårt att ligga och sola i Singapore om det inte finns chans att svalka av sig.

I övrigt har jag handlat lite på ett supermarket som också ligger några minuter härifrån. Jag känner mig ännu inte så jättepeppad på att laga egen mat (kanske iofs för att jag inte har någon kastrull ännu...), så det blev mest frukostprylar och lite frukt och grönsaker. Att handla i affär kostar väl ungefär lika mycket eller mer än i Sverige. Mjölken kostar 30 spänn för två liter, kanske har att göra med att den måste importeras? Flingor ungefär som vanligt. Hårdost finns inte, så det får bli den där äckliga och inpackade cheddarosten som de har på allting i USA. Hittade något slags "full-grain" bröd, det går nog ned. Smöret såg ut att vara såntdär osaltat (oh, vad jag kommer sakna Bregott...), men å andra sidan köpte jag salt i en påse. Hittade ingen vanlig ströare... En positiv sak jag hittade var två färska majskolvar för 1,1 SGD, dvs runt 6 kronor. I sverige kostar det väl runt 20 om det ens finns? Jaja, att handla där är helt okej, även om det finns väldigt mycket som man inte har en aning om vad det är. Utbudet ser väl nästan ut som när man går till en Thai-butik i göteborg, fast det blandas lite med en del kommersiellt produkter som läsk och Skippy jordnötssmör. Härligt är också att fisken säljs färsk inne i butiken. Och med det menar jag att fisken FISKAS upp ur akvariet med håv och ges till kunden. Återstår och se om jag testar...

Annars har jag bara städat undan lite här i lägenheten och ställt iordning soffgruppen och bord och stolar, samt försökt städa undan mina grejer så jag bara tar upp EN av rummets två platser. Imorgon kommer det ju eventuellt flytta in någon till, det ska bli spännande att se om det dykt upp någon när man öppnar ytterdörren efter att vi har varit ute på strapatser! Ja, imorgon ska vi alltså till NUS område för första gången för att kolla om vi kan göra vår "medical exam" (inkluderande lungröntgen, HIV-test och lite annat smått och gott), eventuellt ta ett par längder i 50m-poolen föra att få någon slags fysisk aktivitet utförd. Det är möjligt att det är den enda träningen jag orkar med när det är så här varmt. I och för sig finns det tennisbanor att hyra på campus, och Carl spelar visst tennis också, så vi får se vad jag orkar med i hettan.

Yes, nu ska jag gå och lägga mig! Det har blivit alldeles för sent här de gångna dagarna... See you soon!

FRAMME I SINGAPORE!

Äntligen hemma får jag väl nästan säga, efter en ungefär 27h lång resa, från dörr till dörr. Nedan följer en liten re-cap av vad jag upplevt hittills!

En av mina resekompanjoner (Carl Reimann, läser industriell ekonomi på Chalmers, likt alla andra utbytesstudenter från Göteborg som kommit in...) och hans far plockade upp mig i torsdagsmorse runt halvåtta-snåret för att ta oss till Landvetter. Helt fruktansvärt väder var det, det kändes väldigt snarlik höstrusket som snart drar igång hos er i Sverige om någon månad eller så... ;) Efter någon timmes väntan efter det att bagaget blivit incheckat (på vågen hemma lyckades jag få ner vikten till 19,8 respektive 9,4 kilo för mina två väskor) var det dags att dra nordösterut mot Arlanda och ytterligare 4 timmars väntetid. Här anslöt ytterligare tre personer till sällskapet (Ted Nilsson, Per Genvad samt hans flickvän Elin Dölerud (som kommit in på NTU, den mer renodlade tekniska högskolan här i Singapore, med vi andra kommer gå på det bredare och större universitetet NUS (National University of Singapore))).


Runt klockan två boardades planet, en måttligt modern 747:a i härliga kulörer á la Thai Airways (främst färgerna lila, gul och rosa). Jag hade turligt nog lyckats få en plats precis framför entrédörren, så plats för benen hade jag inga problem med. Det stora utrymmet till trots, lyckades jag bara få runt 2h sömn av den drygt 10h långa flighten, och när vi landade i Bangkok kände jag mig måttligt pigg när klockan slagit runt 1, halv 2, er fredagmorgon. Bangkok är dock 5h före i tidszon, varför folk verkade lite mer morgonpigga än vad vi gjorde när vi strövade genom den oändligt långa taxfree-längan som var runt en kilometer lång. Turligt nog var mina resekamrater lite för uppe i varv av upplevelsen, så jag lyckades väl sova omkring 2-3h vid gaten på den då FEM timmar långa väntetiden, medan de andra satt och uppe och läste och hade uppsikt över eventuella ficktjuvar. Flygningarna i sig var inte så långa (sammanlagt runt 14 timmar), så hade man haft tur hade ju resandet säkerligen kunnat skäras ner avsevärt. Ja, ungefär som för Per och Elin som endast flög från Stockholm och därtill hade lyckats få en anknytning två timmar efter ankomst till Bangkok. Det spelade ju ingen större roll för gruppen som helhet då de två ändå skulle till en helt annan del av Singapore, medan jag, Carl och Ted sökt NUS egna studentboenden och vi alla hamnade i samma kvarter.

När jag jag yrvaket tagit mig samman steg vi hur som helst alla tre ombord på det sista planet som tog två timmar, och vi fick lunch (motsvarande frukost) bestående av någon slags Thai-kryddad kycklinggryta. Karl, din gryta i onsdags var faktiskt mycket godare än den som tillretts med de "genuina" thailändska kryddorna som Thai Airways säger sig användas av... =) Väl avstigna hade vi lite bråttom, då klockan slagit 15 lokal tid här i Singapore och senaste check-in tid var vid klockan 17. Vid immigration-checkpoint lyckades jag hamna i en sanslöst snabb kö jämfört med Carl och Ted, varför jag stod omkring 20 minuter och tittade på klockan när de andra köade. Samtidigt som stressens svettpärlor kom fram började även AC:n att avta från de tidigare så välkylda flygplanslokalerna (jag HATAR att man så fort man lämnar Sverige börjar frysa i utrymmen inomhus; båda de sista flygningarna samt tiden på Bangkoks flygplats spenderades huttrandes). Jag trodde att vi började närma oss den aktuella temperaturen utomhus. Detta visade sig dock vara en befängd tanke..

När de andra väl lyckats ta sig genom och ur kön med alla stämplar i passet som skulle erhållas skyndade vi bort till bagage-bandet, på vilket våra väskor redan stod och snurrade. Därefter var det dags att leta taxi. Självklart trodde vi att det bara var att springa ut och hejda första, bästa bil, så vi hastade ut genom den första exitdörren vi såg, varvid vi slogs emot av en vägg av värme. Det är så obehagligt när man förväntar sig frisk luft men istället får andas in något som har mer likhet med någons utandningsluft. Det här visste jag ju egentligen redan innan, men man fattar det ju inte förrän man är framme och upplever det själv: det är SJUKT varmt och fuktigt här. Så, när vi ute i hettan kånkade runt på våra väskor såg vi plötsligt en kö inomhus - taxikön. Först tänkte vi nog alla att det skulle förstöra alla våra chanser att checka in innan helgen (det är ju självklart helgstängt på boendeområdets check-in...), men efter vi fogligt placerat oss i kön rasade taxibilarna in. En 25-30 minuter lång taxiresa (under vilken många skyskrapor och snirkliga träd skådades) för 23 SGD (omkring 150 spänn, älskar att Singapore har lag på att alla taxibilar kör på en fast och låg taxa!) senare står vi i vårt nuvarande bostadsområde och checkar in med en halvtimmes marginal. Superbt!

Så, jag, Carl och Ted har alltså fått plats i tre olika lägenheter i olika hus (dock närliggande sådana) i vilka tre andra utbytesstudenter inom kort kommer flytta in. Troligen blir det andra svenskar, hostel-bruden (universitetet "leasar" typ alltså ett hostel för att råda bot på bostadsbristen) sa att NUS brukar ordna så att det blir så. Det kan ju vara skönt, i och med att man har samma kulturella bakgrund vilket kan underlätta ett sammanboende, men samtidigt vill jag ju inte heller att det ska bli London all-over-again, där vi mer eller mindre BARA umgicks med svenskar. Poängen med resan är ju att uppleva något nytt. ... Jaja. Det är ingenting jag heller kan styra över i nuläget, så länge det är trevligt och socialt folk som flyttar in blir jag glad!

Generellt sätt är jag väldigt nöjd med lägenheten. Dock har vi ju flyttat in i en period som hostelet själv kallar för "mass-cleaning". Den här lägenheten har inte ännu blivit omhändertagen av städlaget, vilket troligen innebär att ingen proffesionell städning har utförts här sedan de tidigare hyresgästerna flyttade in, det vill säga: troligtvis för ett halvår sen. Så det ligger hår i vasken, det är skit överallt (man ser typ en smutsstig som går genom köket ut i badrummet), geggiga avlagringar i duschen, osv... Usch! Jag förstår sannerligen vad du menade med att du gärna såg det lite mer städat i lägenheten vid inflytt Elin (speciellt i badrummet!). Förhoppningsvis kommer det alltså någon och ordnar med det här, iallafall i nästa vecka. Tills dess går jag med skorna på och försöker att inte tänka på saken. Jag torkade ur garderoben och mitt skrivbord för att jag åtminstone skulle kunna packa in alla mina saker, så det ser rätt okej ut här i sovrummet nu. Ni kan ju själva avgöra vad ni tycker från bilderna som jag bifogar nedan! Jag är rätt nöjd med att bo på tredje våningen i vilket fall, stackars Ted bor på våning ett, då måste man ha galler för alla fönster. Så, what else? Trådlöst internet, AC och tvättmaskin i lägenheten är bland de goda inslagen, så jag sitter här i sängen och har det gött just nu. =)

I övrigt har vi hunnit med en tripp till IKEA här i Singapore, som turligt nog ligger på gångavstånd från vårt bostadsområde Commonwealth (runt 2 km). IKEA Alexandra, för att vara specifik (det ligger på en viss gata benämnd Alexandra ave)! Vi tog en liten kvällspromenad för att införskaffa lakan och kuddar och lite annat... det allra mest nödvändiga. Som sagt, när det är så nära kan jag lika gärna gå flera gånger. Men man märker ju hur dyrt det är att införskaffa saker och ting på nytt. Det finns ju inte ett JOTA här förutom själva möblemanget och modemet, så det blir nog ett par dyra inhandlingar till där borta. Känns ju rätt konstigt att vara mitt i Asien, och helt plötsligt är man i en affär där ALLTING ut som det gör hemma... Utomhus gör det det dock inte, skyhöga bostadshus varvas med väldigt gröna områden och parker där man hör ljudet från grodor och gräshoppor, och helt plötsligt går man förbi några slumhus uppbyggda av bråte, hemlösa katter som drar omkring (jag råkade kliva på en stackare), härnäst kommer en suspekt kyrka som bor granne med ett buddhistiskt tempel, ... ja, INTE som hemma iallafall.

Väl tillbaka i våra neigbourhoods käkade vi lite mat på food-courten som ligger två minuter från våra ytterdörrar. Det är alltså som en öppen saluhall, där massa olika små stånd säljer billig mat och man sitter på en gemensam yta. Jag var så varm och svettig av att ha släpat på två IKEA-påsar så jag kände inte riktigt för varm mat utan tog en fruktsmoothie för 2 SGD (12 spänn), hur billigt som helst! ... I och för sig var den inte så god, haha, men de andra tog stekt ris med kyckling respektive biff för 3,5 SGD, vilket alltså motsvarar 20 spänn. Rätt billigt att äta ute här med andra ord (detta gäller bara foodcourtsen dock, käkar man på restaurang tror jag det är snarlika priser som i Sverige). Efter maten var alla hyfsat trötta och slitna, så var och en gick upp till sig för att packa upp och chilla med sin dator i knät (antar jag...). Jag kom upp till lägenheten och möttes av att någonting snabbt kilade in i en garderobslåda. Först fick jag nästan panik när jag trodde det var en insekt, men så insåg jag att det var en liten ödla! Är lite tudelad inför att dela rum med suspekta djur, men just ödlor SER ju så söta ut. Fångade odjuret på bild om ni är intresserade att se ni med.

Yes, det här blev ett sanslöst långt inlägg! Kände för att ösa ur mig lite... Just nu känns det väldigt bra här borta faktiskt. När jag fokuserar på att vara här. Klart att jag börjar sakna Sverige och alla er där hemma när jag TÄNKER på er, just för att jag vet att det är så sjukt lång tid kvar tills dess att jag får träffa er igen. Men som sagt kommer jag nog vara tillgänglig på Skype rätt ofta, så det är bara att slå en pling om ni ser mig där! Hoppas jag inte tråkar ut er alltför mycket för att ni ska fortsätta läsa här på min sida hur som helst. Nu ska jag bifoga alla bilder jag tänkte, sen blir det nog dags att lägga sig. AC:n har jag gjort det rätt behagligt här i rummet faktiskt. Godnatt Sverige (eller godkväll kanske passar er bättre vid närmre eftertanke)!

Minuter inför avresa...

Thai Airways 747:a som tog oss från Arlanda till Bangkok

Det spartanska köket som högst troligen kommer användas mycket sparsamt...

Nu blir det dags till att dela sovrum igen! Dock lite bättre än den senaste gången
 då vi sov fyra pers i tvåvåningsängar under 4-5 månaders tid i London... =)

Vardagsrummet, i all sin smutsiga prakt, kräver

nog lite jobb för att det ska kännas mer hemtrevligt..

Härlig utsikt från vardagsrumsfönstret är ett plus!

IKEA är en rätt charmig syn såhär i storstadsmiljö istället för i

förorten, här med resesällskapet Carl och Ted i förgrunden

Min tidigt väluppstyrda garderob är nästan full INNAN Singapore-shoppingen inletts...

 Hela mitt eget härliga hörn i storstaden...

 

Än så länge min ende rumskamrat... =)

Efter ett drygt dygns resande och vidare IKEA-shoppande ser jag ju rätt pigg ut. Och det ni inte vet (men får reda på nu) är att jag sitter och bildredigerar det här omkring 6 timmar senare, det vill säga klockan 04:11 lokal tid. Jag tror jag borde gå och lägga mig... NU!

Dags att packa?

Nu börjar min flytt kännas lite mer verkligt här… Igår hade jag ett litet avskedskalas med frukt, ost, tårta och vin (som de flesta tackade nej till för att alla andra uppenbarligen är anständiga och jobbar till vardags, tänkte jag ju inte alls på…). Nu hade jag tänkt börja packa, och vet inte alls hur jag ska lägga upp det hela. Mest för att det KÄNNS som att det ska vara ett större problem än vad det är att packa för att vara borta ett år och inte en vecka. Det spelar ju ingen roll, jag tar ju med mig 20 kilo oavsett resmål och reslängd så länge flygplan är involverade. Jaja… Hemmet i övrigt får jag ösa ner i flyttlådor och ställa på vinden, får ha en riktig utrensning när jag kommer tillbaka istället. Orkar inte stressa för mycket nu så här precis innan avresa. Mor och far kommer om ett par timmar för att hjälpa till/för att umgås, ska försöka ha börjat till dess i alla fall.

Övriga problem rör väl huruvida CSN kan tänka sig att godta min studiemedelsansökan innan jag sticker, ska ha deras försäkring vilken tecknas automatiskt när ansökan godkänns. Sitter i telefonkö just nu (20 minuter kvar...) och ska hetsa lite, annars får väl jag teckna den på egen hand. Kan ju kanske vara bra att ha om bagaget försvinner på vägen? Med min materiella otur är det ju inte en omöjlighet… I övrigt borde jag klara mig på mina egna sparpengar ett par veckor, fick sålt min gamla soffa som inte gick upp i lägenheten heller för 2500 igår med. Skönt!

Jag hatar inkompetenta idioter! Jag kom fram till CSN på en kvart, där fick jag prata med en trevlig tjej som berättade att handläggningstiden var 3-4 veckor, vilket jag lugnt kan godta. Kunde ju skickat min ansökan rätt mycket tidigare… När vi pratade om försäkringen sa hon att jag kunde teckna den personligen på Marsh för att den skulle gälla från torsdag, varefter jag kunde skicka in ett elektroniskt kvitto eller liknande på att jag betalat försäkringen. När jag väl kom fram till Marsh försäkringar fick jag prata med en kille som lät nonchalant och helt oförstående för mitt ärende. Jag frågade om man kunde avvakta med betalning till dess att man fått sina pengar från CSN, med tanke på att mina egna sparpengar bland annat måste räcka till att täcka hela boendekostnaden för terminen när jag kommer fram. Det enda han sa var att om något skulle hända skulle de ju titta om försäkringen var betald, och var den inte det skulle jag inte få någon hjälp. Jag frågade mer specifikt om det inte fanns någon ”sista betalningsdag”, som på vanliga fakturor. Detta nekade han till, ”försäkringen måste ju vara betald för att du ska vara försäkrad”. Han skickade ut försäkringsbevis och faktura via mail efter vårt samtal, varpå jag ändå upptäcker att det VISST finns viss tid att vänta med betalning (till 4:e augusti). IDIOT! Jaja. Var återigen tvungen att ringa till CSN och fråga hur jag skulle göra för att försäkringen inte skulle tecknas dubbelt upp. Problemet är nu löst, i och med att alla handläggare jag pratat med på CSN är trevliga och hjälpsamma och ger direkta direktiv för en ändring av ansökan samtidigt som man utför detta online. Inte riktigt samma bemötande som man fick på Marsh försäkringar… Jaja!

Jag ska återgå till mina sysslor nu. See you!

Upptakt i Boden

Hello!

Jag har i samråd med mina kära systrar bestämt att jag ska ha en blogg för att alla som vill ska kunna följa min vardag i utlandet (samt för att jag ska slippa upprepa historier om och om och om igen för var och en av er).

För närvarande är alltså jag och Elin på besök i Zarahs hus i Boden, bland annat för att umgås med vår systerdotter Magdalena som jag eventuellt inte kommer återse förrän hon mer än dubblerat sin nuvarande ålder. Jag insisterar på många skypesamtal för att följa hennes utveckling samt att vänja Magda vid min blotta närvaro som i många fall kan vara ganska så intensiv, hehe...

Just nu ses Magdalenas eftermiddagsmatningsrutin efter medan Sex & The City säsong fem spelas och jag skriver blogginlägg. Känns inte som att jag för fem öre fattar att jag ska åka om mindre än fem dagar (från Landvetter den 22/7, kl 09:20) även om jag präntat in avresedatumet väldigt väl i och med den återkommande frågan som alla ställer. Jaja. Det är nog lika bra att inte göra för stor grej av det...

Nu åt visst Magdalena upp sin välling, och vi ska äta resterna från gårdagens trerättersmiddag som jag och Elin styrde upp på "Zarahdagen" (morotssoppa med apelsin och ingefära, lax- och sparrispaj samt daimglasstårta på marängbotten med jordgubbar). Gött!

Nedan följer ett par bilder som illustrerar Zarah-dagen (då och nu) samt den lilla sötnosen.

Ses snart!