Medical exam och ny roomie!

Imorse var första dagen vi kämpade oss upp tidigt här i det nya landet. Måndagmorgonar får man ju faktiskt ta sig i kragen och vara lite seriös. Vi tänkte att vi skulle ta oss till NUS för att kolla om vi kunde genomgå hälsoundersökningen som krävs för att man ska kunna få ett studentvisum. Från tidigare år hade vi hört att köerna kunde vara rätt rejäla (timlånga) varför vi beslutade oss för att ta oss hemifrån vid åtta för att iallafall vara där någorlunda i tid till när de öppnade 08:30. Dock åt jag frukost lite för länge (eftersom det var första gången jag HADE frukost hemma) samt lurade på oss alla på en buss som gick åt helt fel håll, så vi lyckades inte komma till campus förrän efter 0900... ops.

Singapore är ju ett rätt byråkratiskt land, och och således inleddes besöket på hälsocentret med att fylla i två formulär. Därefter gick vi tillbaka till SAMMA kö, och betalade för undersökningen och hämtade ut ytterligare tre formulär som skulle fyllas i, samtidigt som vi blev dirigerade till "station W", vid vilken vikt, längd och syn skulle kontrolleras. Endast vikt och längd registrerades dock, varpå vi hänvisades vi till rum 12 där vi skulle lämna in våra papper. Efter en 10 minuter, en kvart blev man uppropad för att ta ett blodprov (för HIV-testet). Självklart hittade inte sköterskan (eller vad hon hade för titel) min ven i armvecket, och stack således utan att hitta blod. Hon fck ropa till sig en andra person som förde in nålen längre, och sen fick de hjälpas åt: en som höll i nålen och en som "pumpade" ut blodet genom att klämma på över- respektive underarmen. Plåster på och en uppmaning om att jag skulle hålla på plåstret i omkring fem minuter för att stoppa blödningen, samtidigt som jag blev påhängd mina saker och uppmanad att gå till rum 13 för att lämna in mina papper där. I rum 13 var det ganska knökat med folk och man fick tränga sig fram för att lämpa av sina papper i en stor hög med formulär, jag med endast en arm ledig och linkandes fram efter flipflop-skaven börjat göra sig gällande. Det var lite oklart vad som skulle hända, men jag blev till sist (efter typ 30 minuter) uppropad för att en sekreterare skulle fråga om jag skulle få en lungröntgen utförd. Svar ja, detta stod ju redan på pappret i och för sig... varpå man fick sitta och vänta i tio minuter till innan en annan kvinna ropade upp mitt namn (och det här är inte det lättaste att förstå när den uttalas á la Singaporianska) och dirigerade mig till ett omklädesrum och gav mig en blå "pappersblus". Sen fick man vänta på en bänk bredvid flera andra pappersblusade kvinnor tills dess att man blev uppropad av en man som visade in en i röntgenrummet. Han kom in efter en stund med ett av mina formulär där de uppmanat mig ange om jag var säker på att jag inte var gravid, samt senaste menstruationsdatum. Vem håller stenhårt koll på datum liksom, så jag fyllde i ett, och hade sedan dragit ett litet streck till en parantes där jag skrev "i'm not entirely sure". Röntgenmannen ville dubbelkolla så jag inte hade menat "i'm not enirely sure i'm not pregnant", vilket jag självklart inte menat men kan förstå honom ändå, varför han skrev YTTERLIGARE en rad på pappret där det igen stod, "I'm sure I'm not pregnant", varefter jag fick skriva min signatur. Haha. Herregud, liksom... Jaja. Han ville väl inte vara ansvarig för att stråla ett foster till döds antar jag. Hur som helst, därefter: ställa sig i position, andas in djupt, röntgenstrålarna går igenom, ... NEXT. Ut ur rummet, ombyte, papper i handen, och anvísningar om att gå till disk nummer 25 i receptionen. Här registrerades alla ens papper, varefter man blev uppskriven att träffa en doktor för en läkarundersökning och uppmanad att sitta ner tills ens nummer dök upp på tavlan. 20 minuter senare plingade 9133 upp för undersökningsrum nummer 6. Här inne småpratades det om nationaliteter, solbad och andra trevligheter medan blodtryck togs, sedan blev det till att lägga sig ner på en brits och andas in och ut upprepade gånger medan doktorn klämde lite på ens mage och lyssnade på hjärtljud. Tack och hej, provsvaren kan hämtas vid disk 21 om en vecka. Intensiv tid där, man kände sig lite som ett djur som vallades fram. Man visste inte riktigt vad som skulle hända härnäst. Men samtidigt blev jag ju inte alltför uttråkad, så det kanske är bra med löpande band princip på sådana instutitioner...

Efter undersökningen tog vi en tur på campus. SHIT, så stor skola det är... Campuset måste vara minst 5 gånger så stort som Chalmers Johanneberg om inte större. Jag har ju sökt (eller vill iallafall söka) kurser från tre olika fakulteter, varav två ligger mer eller mindre i två olika ändar av campuset. Turligt nog har de gratis skyttelbussar som går runt hela området, annars skulle det nog bli svårt att hinna med föreläsningar som följer på varandra. Mycket träd och mycket moderniteter var det iallafall. Det blir nog trevligt att gå där, även om det nog kommer ta lite tid att hitta omkring området samt till sina olika föreläsningssalar... Vi käkade lunch på PGP:s foudcourt (Prince Georges Park, det studentboende jag egentligen sökte plats i, vilket ligger på campus och som har kapacitet för ungefär 3000 boende) varpå vi tog oss in till stan med buss och tunnelbana för att skaffa Singaporianska telefonnummer och paraplyn. Ja, kan vara till nytta när som i det här landet, vare sig det handlar om sol eller störtregn..!

Några timmar efter jag kommit hem klev min nya roomie in genom ytterdörren: Mine. Hon är ursprungligen från turkiet men har vuxit upp i Sverige, har därefter bott i Australien och i just Turkiet, och fram till nu har hon pluggat maskinteknik på KTH i Stockholm. Hon verkar glad, trevlig och social, ... precis det som jag efterfrågade innan. Så det kommer nog gå vägen att bo ihop. Haha, just nu sitter vi i varsitt rum och hänger på nätet, men jag antar att vi ändå kommer lära känna varandra rätt väl under det halvåret vi kommer bo i samma rum. Så ja, allting är fortfarande bra här! Imorgon blir det nog ännu en tur till IKEA, i och med att Mine inte heller förväntade sig att det skulle vara helt störttomt på prylar i lägenheten. Själv vill jag ju skaffa mer kuddar (hittade bara någon platt, tråkig sak), köpa lite köksprylar och ... ja. Man brukar ju hitta rätt mycket grejer att lägga ner i påsen väl där, så det ger sig nog... =)

I övrigt hoppas jag verkligen att någon kommer och städar här i lägenheten imorgon. Jag var nere i receptionen idag och insisterade på städning, påpekade att jag knappt vill gå barfota i lägenheten för att det är så smutsigt. Det kändes mest som att han bortförklarade allting, att det redan hade blivit städat men att det blivit gjort för några månader sedan så att det kanske blivit dammigt igen. Men det är INTE damm som är problemet i den här lägenheten. Ren och skär SMUTS är vad det är. När jag kom hem kände jag för att dokumentera, så jag har fotat all skit som jag ska gå och visa honom om de inte skickar upp någon inom kort. Jag testade även att rengöra en fläck i "smutsvägen" i köket. Inga problem alls att få bort det smutsiga, det blev en härligt ljusgul fläck på det grå golvet, men av rena principskäl väntar jag nog hellre ett tag med att städa själv. Han sa att det eventuellt skulle komma någon imorgon, men vi får väl se...

Förresten!

Mina nya kontaktuppgifter:

Telefon: +65 81959861
Adress: Blk 70, Commonwealth Drive, #03-243, Singapore 140070

Alla får höra av sig hur ofta de vill! =)
Ha det bra därhemma!