En alldeles vanlig tisdag i Singapore...

Bestämde mig igårkväll för att slopa kursen i proteinengineering och tog sovmorgon till halv nio denna morgon (istället för att gå upp halv sju när mörkret fortfarande omsluter staden och det känns som mitt i vintern när AC:n fungerar lite för bra...). Varför stressa sönder sig när man kan spendera sin tid med någonting så nyttigt och härligt som simning i skolans alldeles egna 50-meters pool? Har blivit mer regel än undantag att ta med sig badkläder och handduk för att smita undan en timme eller två från skolvardagen för att förena nytta med nöje. Tänkte att mitt forna jag som blek vetedeg (tack för uttrycket Vickan!) ska bli ett minne blott! Har bokat in en tennistid på torsdag med Mine och Louise med, får nog agera lite tennistränare om jag förstått de andra två rätt, hehe...

På Tissue Engineeringkursen hade vi ny föreläsare som var mycket bra, allting han la fram kändes intressant. I pausen, när jag var fullt upptagen i ett samtal med ett par tjejer på kursen, kom den lite för pushiga "nörden" som hjälpt mig med utskriften av föreläsningspresentationen fram till mig och lade någonting på min bänk. Innan jag ens hunnit reagera på hans närvaro hann han säga att det var en present från hans semester, varpå han snabbt avlägsnade sig. På min bänk låg en framkallad bild på lila blommor (texten på baksidan löd: "Alexandra, Hello from Hokkaido! / Darryl") samt en matchande liten lila tyguggla i ett snöre, fylld med lavendel. Hahaha, jag visste knappt var jag skulle ta vägen... Hur besvarar man gesten? Han gav åtminstone någonting till en tjej till i klassen, men jag och denne "Darryl" har alltså träffats EN gång tidigare, på föreläsningen föregående vecka. Galet konstig kille säger jag bara...

Efter föreläsningen följde jag med en Singaporiansk tjej från Indien (näst största folkgruppen här i Singapore om jag inte minns fel) som gått maskinteknik fram tills nu, men som valt både Tissue-kursen och Cellular Bioengineering som någon slags sidospår på fjärde året, till biblioteket för att kolla upp vilka labbgrupper vi kunde välja. Lärde mig att ”Namaste” tillsammans med ihopförda händer och en liten nick betyder ”Hej” på hindi, medan jag kontrade med ”Hejsan” och ”Tjena” som typiskt svenska hälsningsfraser. Haha… Skrev sedan utan miljooooner artiklar i diverse kurser (ingen av kurserna jag läser har obligatoriska kursböcker, vilket känns rätt bra, då det bara komma vara krånligt att skeppa hem dom i slutänden…) som jag måste sätta mig och gå igenom ganska snart.

Fick även mail från programansvarig och masterkoordinator på Chalmers idag, där båda verifierade att de fyra kurser jag valt verkade mycket bra och att det inte borde vara några problem vad gäller tillgodoräkning tillbaka i Sverige. Kändes hur bra som helst då jag faktiskt inte haft någon koll alls på vilka "regler" som gäller. Uppenbarligen finns det inget krav på att vi som läser utomlands följer samma kursplan som dom gör hemma (i och med att det mer eller mindre inte är möjligt att hitta direkt motsvarande kurser, vilket skulle göra utbytesstudier ganska så meningslösa), så länge man väljer relevanta kurser inom ämnesområdet brukar det inte vara några problem. Dumt bara att jag inte tog reda på det här innan, då det förmodligen hade eliminerat en ganska så stor stressfaktor från hela kursansökningsprocessen... Wellwell!

Tutorial i biomaterials, under en timme mellan 5 och 6, gjorde mig bara irriterad. Den här gången hade vi en föreläsare som precis uppfyllde de kritierier som tidigare personer som tagit kursen berättat om: att han var oinspirerande och talade otydlig singlish. I och med att inget kursmaterial funnits uppe på studieportalen, hade man inte heller kunnat sätta sig in i det han snackade om. Den enda gången man blev tilltalad, var när föreläsaren out of the blue (typ mitt i en mening om keramer) kommenterade att han tyckte att han såg studenter från andra nationaliteter på en av de bakre raderna. Jag vinkade och sa att att "Yes, I'm from Sweden", varpå kanadensiskan, finskan och taiwanesen replikerade på samma sätt. "Nice, nice... then we are you're enimies!" Alla inhemska skrattade, utbytesstudenterna tittade frågande på varandra, och så fortsatte han där han slutade. Härligt sätt att välkomna sina studenter, eller...?

Efter en trafikstockad tur hem med skyttelbussen tänkte jag att jag skulle plugga. Men vi fastnade framför nätet och en del planerings- och bokningsprocedurer. Nu är det iallafall fixat och klart, och på torsdagkväll efter min kvällsföreläsning hoppar vi på en direktbuss till Kuala Lampur, Malaysia för 20 SGD. Kul att komma iväg lite då och då här! Har planerat att shoppa en del, typ träningskläder och skor (och ett eventuellt tennisrack) där borta, då vi tror att det åtminstone är lite billigare än här i Singapore. Sen har vi inte planerat så mycket mer. Får ta och plugga hela dagen imorgon och på torsdag innan vi sticker för att ta igen min uteblivna fredag. Missar inga schemalagda tillfällen (droppade ju som sagt protein-kursen, hehe...), men det är ju sammanlagt en hel del att läsa i fyra parallellt givna kurser, vilket jag inte riiiiktigt kommit in i ännu. Hemma i Sverige väntar man ju gärna en stund, åtminstone till läsvecka 3, med att plugga. Well, well, det ger sig snart.

Och nu var det dags att sova ännu en gång. Uppdaterar väl hemma igen... Adjöss!